ISHOCKEY Andreas Paulsson fortsätter med sin hockeykarriär – 44 år gammal.
I Norrortssportens RadioPodd berättar veteranforwarden nu om detaljen som fick honom att skriva på för ytterligare en säsong, om han fortfarande hänger med i tempot på träningarna, skilsmässan med Väsby, tuffaste ögonblicket i karriären – och tränarna som betytt mest för honom i sin hockeykarriär. 
– Den hockeyn Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson lärde ut var överlägsen, säger Andreas Paulsson.

I torsdagskväll kallade Vallentuna Hockey till presskonferens, som de sände via sin Facebookkanal.

Där meddelade hockeyettan-klubben att Lukas Paulsson och Wilhelm Stoor skrivit på för säsongen 20/21 samt att Alex Ek anslutit till föreningen från Nybro Vikings, som den sista pusselbiten i lagbygget.

Under den livesända presskonferensen meddelade föreningen också att trotjänaren och den evigt unge forwarden, Andreas Paulsson, skrivit på för sin femte raka säsong med VBK.

I Norrortssportens RadioPodd berättar 44-åringen nu varför han fortsätter. 

– Det är väl det här drivet och att få spela hockey. Att få tävla varje dag och vara del av att ett lag. Det är väl det som driver mig.

Du har din son (Lukas) spelandes i samma lag? 

– Det stämmer bra. Det är fantastiskt kul, så klart. Det är helt klart än av karriärens höjdpunkt, säger han och fortsätter:

– När vi kliver ned till ishallen brukar jag säga att vi inte är far och son längre, utan då är vi lagkamrater och spelar i samma lag, och kanske konkurrerar och tävlar om samma plats om det behövs.

Ville du att han skulle få ett kontrakt innan du själv skrev på? 

– Det här är lite invecklat och så, men lite kanske. Det är klart att jag ville veta hur det skulle gå för honom, men samtidigt ville nog klubben och de nya tränarna veta hur mitt upplägg funkar med träning och jobb, säger Paulsson och fortsätter:

– Men det är klart att jag ville veta hur det skulle gå för honom, absolut. Sedan var inte det helt avgörande kanske, men det var helt klart en del utav det.

Det som till slut gjorde att Andreas Paulsson skrev på ett nytt kontrakt med Vallentuna Hockey var när tränarna sade att de ville att han skulle vara med och köra. 

– Att Micke (Mikael Österblom) och Magnus (Kullerback) tycker att jag kan tillföra något till laget och att jag är tillräckligt bra fortfarande, det var det som var avgörande.

Hur är det med farten – hänger du med grabbarna?

– Ja, det tycker jag eller, inte alltid.

– Jag brukar säga att det går grymt snabbt där ute och många är ruskigt skickliga. Jag måste ligga på max hela tiden för att ha någon chans att hänga med över huvudtaget.

Sex klubbar har du representerat – var har du trivts bäst?

– Där jag trivdes allra bäst och lärde mig mest var under Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson i Almtuna, säger Paulsson och fortsätter: 

– År ett och två i Almtuna, det var hockeymässigt det roligaste åren, det var en aha-upplevelse. Den hockeyn Jonas och Bert lärde ut, och som vi spelade där och då, den var överlägsen. Det var det bästa ledarskapet jag varit med om i hela min karriär, säger forwarden. 

Inför säsongen 06/07 vände Andreas Paulsson hem till Väsby efter ett par säsonger uppe i Skellefteå.

– Jag hade längtat tillbaka under ganska lång tid, Väsby är min moderklubb och jag har alltid haft en dragning och velat komma tillbaka. Det året hade vi Anders Hultin som tränare och det var ett grymt roligt och fantastiskt år.

– Vi missade allsvenskan på ett mycket jobbigt sätt i sista matchen mot Piteå. Det var min karriärs största nederlag och absolut det värsta jag varit med om. I övrigt en fantastiskt säsong som slutade helt brutalt… Helt brutalt.

Inför säsongen 15/16 lade Andreas Paulsson skridskorna på hyllan för att bli huvudtränare i Väsby. En säsong Paulsson knappast kommer se tillbaka med glädje. 

Vad hände när du fick kliva av tränaruppdraget? 

– Oj… Om jag ska berätta allt som hände det året får vi nog utöka den här podden. Jag och styrelsen var inte överens, så var det. Det tog ungefär en vecka sedan var vi oense om det mesta. Det var också en ganska brutal säsong och det avslutades med att vi gick skilda vägar, säger 44-åringen. 

Efter tränarmisslyckandet tänkte Paulsson sluta helt med hockeyn. 

– Det var planen. Sedan hörde Carl-Johan Klint och Wille Söderlind, som var tränare då, av sig. Jag sade ”glöm det”, men de övertalade mig, och sedan har jag blivit kvar, så det är jag tacksam, säger veteranforwarden. 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här